Escape Outdoors blog

Så var det åter dags för Stockenträffen. Denna trevliga och sublima tillställning som från början var ett ”symposium” och numera mest liknar ett ”Flash mob” är en höjdpunkt både socialt och paddlingsmässigt. I år var deltagarantalet något lägre än tidigare år och vädret gjorde nog sitt för detta. Vi hade bokat en stuga som från början var tänkt till barnvaktande svärföräldrar men blev till oss istället. Helgen var både blåsig och regnig så stuga var finfint.

På lördagen kämpade vi oss ut till det givna målet: Vallerö sund. Paddlar man ut från stocken så är detta det enda givna målet. Då vinden var nära kuling och hade varit så ett par dygn var förhållandena i Vallerösund spännande. Det fanns ingen given lekplats ute i sundet då sjön dumpade istället för att bilda de surfvänliga vågor vi helst önskar. Området är också fullt av små grund och stora delar av sundet kändes inte helt säkert att leka på. Vi hittade dock ett hörn där det var stökigt men inte jättestort.

Plötsligt dök det upp en grupp paddlare som ville prova skumpet. Ett par av dem blev överaskade över hur det kändes när man väl var i stöket och kunde varken stanna eller vända. Detta gjorde att de paddlade längre och längre ut mot vågor som till och med riktigt vana paddlare helst undviker. Incidenten var ett faktum och plötsligt var två av dem i vattnet brevid sina kajaker.

Jag paddlade ut och bogserade in en av dem till lugnare vatten där kamraträddning kunde utföras säkert. Den starkaste paddlaren i deras grupp bogserade den andra badaren och dennes kajak med en cowtail vilket utsatte bogseraren för en gigantisk risk i den brytande sjön.

Ingen av dessa paddare borde ha paddat ut i vågorna på detta ställe. Gruppen hade ingen plan för vad de skulle göra om någon kapsejsade. Paddlaren med cowtail hade eventuellt en roll som fungerade men det hade absolut ingen av de andra. Ingen i gruppen hade utrustning eller kunskap för att hantera ens en enkel incident i de förhållanden som rådde. Nu kan det hända att ingen av kapsejningarna hade utmynnat i person eller materialskada om vi inte varit där men det hade i så fall bara varit ett resultat av tur.

Vi blev lite förbannade över paddlarnas obetänksamhet. Vi var inte där i egenskap av instruktörer eller färdledare. Vi var inte deras backup. Man har naturligtvis ändå en skyldighet att hjälpa till. Tristast av allt var att ingen av paddlarna verkade förstå vad som hade hänt efteråt. De betecknade själva det inträffade som ”kul”.

Om de 2 paddlare som inte kunde stanna eller vända hade fortsatt 30m till innan kapsejning hade jag valt att inte påbörja en bogsering men tanke på min egen säkerhet. Detta hade lett till ett obehagligt möte mellan kajak, paddlare och klippa med konsekvenser som vi inte vet något om.

Med en säkerhet 2-kurs och en kursdag i Apelviken innanför västen hade dessa herrar kunnat haft kul på riktigt istället.

Bortsett från denna plump en mycket lyckad dag. Lunchutsikten från Vallerö ut över det vreda havet är magiskt vacker. Hempaddligen i 10m/s medvind var kvick och lekfull med många goda, långa medsjöåk.

Share on Facebook