Idag gick det bara inte att motstå frestelsen. Trots alla måsten på kontoret plockade vi ut var sitt par långfärdsskridskor och pjäxor från Escape Outdoors Clus´s föråd. Det blev en kort tur i den sista solen för dagen. Fantastiskt härligt att glida fram nästan friktionsfritt där vi annars brukar paddla.
Isen börjar lägga sig rejält utanför bryggan nu. Tog med kameran på en tur på eftermiddagen. Som tur var kom en sjöfågeljägare in med sin lilla båt innan jag skulle lägga ut så det blev lite lättare att ta sig ut mot det lilla öppna vatten som fanns. Här kommer några foton:
I kanalen söderut.
Varm och go.
Fartsträcka.
Hägrande öar.
Mycket längre än så här kommer man nog inte en sån här dag. Strax N St Förö.
På hemvägen hade det börjat frysa till lite mellan flaken i den uppbrutna isen. Från land undrade man om jag inte kunde ta ett par längder i kanalen och bryta upp isen, för fåglarnas skull. Jag tackar för tron på min förmåga men avböjer med beklagan. När jag kommit iland ser jag att någon i alla fall kört igång en motorbåtsmotor för att hålla en liten öppning för de små liven.
Skulle tro att det kan vara lite motigt att paddla från Önnered imorgon, det skall bli kallare. Tänker i alla fall åka ut och kolla, såna här turer ger alltid mersmak. Kanske man kan hitta någon annanstans att lägga i…
Ingen hade plogat gården utanför kajakcenteret, men vinden hade som tur var blåst marken bar. Å andra sidan hade den lagt all snön utanför dörren, men man blir ju lite varm av att skotta i alla fall…
Efter spaning från bryggan konstaterade vi att det var söderut som var enda möjliga hållet idag. Om man kryssade mellan båtplatsernas otaliga bryggstolpar och duckade för all förtöjningslinor vid kanalens mynning slapp man till och med bryta is. Väl ute på fjärden styrde vi söderut längs iskanten och såg till vår glädje att sundet norr om Långholmen var öppet. Med vinden i ryggen tog vi oss ner mot St Sjöholmarna och beundrade horisonten där öarna i fjärran såg ut som hägringar i kylan.
Efter att ha gått norrut igen i lä av Franholmen gick vi iland mittemot ångbåtsbryggan för brasa och fika i lä. Samtalet kom lätt in på varma vantar. Motvinden hem var inte direkt jobbig men kall. Lite isbrytning blev det också, mest för att kolla om det gick. I viken in mot hamnvägen åktes det skridskor.
Eftersom motvinden hem gav lite sjö så blev det till att lägga en stund på att ”skrapa” däck och linor fria från is innan vi lade in kajakerna i väntan på nästa tur – helgen ser ju lovande ut.
Trots 16 minusgrader i förmiddags bestämde vi att det skulle bli paddling. Solen sken och det var oemotstångdligt ute-väder. När jag kom ner till Önnereds brygga var temperaturen måttliga 9 minus och öppet vatten i kanalen.
Vi provade först att paddla söderut men där var det stopp nästan direkt. Istället testade vi fiskebäckshållet men också där blev det stopp när vi hade ca 150m kvar till den öppna rännan som fiskebåtar mm gör där. Isen var mycet ”seg” och när jag försökte dra mig över isen med isdubbar så sjönk den bara ihop just där. Vi bestämde oss för att inte försöka forcera isbältet utan istället prova vår sista utväg – fävadet.
Som förväntat gick inte heller detta men vi kom en bit ut och kunde med isdubbar ta oss sista 30 metrarna in till Stora Rösö. Det blev en fika på en ö trots allt om än närmare Escape än vi någon gång tidigare gått iland.
Det är så sant att man aldrig ångrar att man begav sig ut på tur.
Powered by WordPress
