I torsdags var turen kommit till Måseskär utanför Orust. Vi fyra startade från badplatsen i Hälleviksstrand och tok direkt kursen mot fyren på Måseskär; 7,7 km i motvind. Väl framme i Måseskär lilla havn var tid för ett svalkande dopp i klart och härlig saltad havsvatten, aningen fräshare än vid Önnereds brygga.
Utsidan av fyren på Måseskär.
Insidan av fyren. Vem skulle trott att det bara var en glödlampa i ett så stort fyr?!
På den blommiga ön försökte vissa att ta den svåra vägen upp till toppen av fyret (se bild överst), medan några av oss andra i stället tyckte det var klokare att använda nyckeln som hängde i bredvid. Utsikten från fyrtornet var underbar, och i tillägg såg vi att det var strömmar och vågar nord för Måseskär: surflekplats! Så vi paddlade ut till lekplatsen och surfade (försökte) i vågor och strömmar. Det var jätteskoj, men det resulterade i lite ofrivillig badning med påföljande kameraträddning. Peter tyckte att alla fyra uppförde sig så gott som exemplarisk i de utmanade situationerna! Bra att veta att kameraträddning fungerar också i stora vågor. Efter surf och vågor paddlade vi mera skyddad farvatten mot Härmanö små holmar och viker -idyllisk. Så en mycket vacker och varierande tur, kommer gärna tillbaks!
GPS tracken måste med som vanligt. Hälleviksstrandtil höger, Måseskärnere till vänster och Härmanö upp till vänster. 24.3 km tillsammans.
I måndags paddlade Britta, Peter och jag från Särö ut till Yttre Tistlarna och tillbaks till Önnered via Valö. Det var en strålande och utmanade tur på 33,6 km och 6 timmar 19 minuter ren paddling.
Från Särö mot Tistlarna hade vi sydvästvinden snett mot oss, så det var kämpiga två-tre timmar (men skoj), men desto härligare att komma fram till fyrön med sina små lugna laguner. Efter en välförtjänad lunch, paddlade vi runt Yttre Tistlarna. Tanken var att titta på sälkolonien som Britta såg genom sin kikare, men utanför Tistlarana tok vågorna fokuset bort från sälorna. Hem mot Valö och Önnered hade vi vinden i ryggen, så det blev flera möjligheter till surf, även lite ”klipphopping”-show av Peter. 20 sälar passerade vi också. Även om jag fick några blåsor (se nedre bild) så var det allt i allt en mycket bra tur. Tack för sällskap och guiding, Peter och Britta!
GPS track från turen.
Min höger hand efter paddlingen. Betyder att jag måste paddla mera…
Idag tog Sara en träningssession inför helgens Grönlandsevent. Den nya paddeln fungerar till belåtenhet och trots höga förväntningar bättre än dessa. Det känns som att sommaren är på väg när ytvattnet närmar sig 12 grader.
Vännen Lotta från Stockholm kom ner för några dagars västkustpaddling. Det blev varierande väder och vatten, med allt från frid vid Bassholmen och Nordströmmarna till motvind på Ellösefjorden – och en härlig visit vid Hermanö huvud. Och visst passerade vi Islandsberg? Nästan i alla fall! Gräsholmarna med massa pjoddar var inte heller dumt, tobisgrisslor bland annat. Bohuslän, det är fint det.
Alltid tryggt med ett fyrblänk när mörkret faller.
Här kan säkert en Explorer passera. Men vad finns på andra sidan??
Här är det gott om fåglar - ser du tobisgrisslan??
Regn och blåst spelar ingen roll - att krypa in under klipporna på Härmanö huvud är läckert.
Det var visst svårt att hitta pjoddarna – fram med förstoringsglaset!
Som att svära i kyrkan skulle någon säga. Ett förnuftigt alternativ säger vi. Stor akterlucka finns nu som option på alla NDK´s båtar och från och med fredag finns det en att beskåda på Escape.
Bilden är från NDK´s shaper room där gurun Scott Devine jobbar fram nya kajaker. Han är utan tvekan en stor del av NDK´s designframgång och en riktigt doldis som knappt går att få med på bild.
Huvudargumentet mot stor lucka har alltid varit att de är otätare och svårare att få på. Otäta är de absolut inte längre men aningen svårare att få på, speciellt vid kyla är de. Jag gillar personligen utseendet på kajaker som inte har någon stor lucka och tycker att en Explorer med stor akterlucka får lite väl mycket ”mainstream” över sig. Praktiskt är det utan tvekan.
Idag hjälpte jag Phil och Harry att leda en dagstur som var tänkt att gå ”round the stacks” som är en halvdagstur och man paddlar på lite och en heldagstur om man stannar och leker i rejsen etc. När vi kom till Penhryn Mawhr var det svag ström och inga vågor. Det är neaps nu och stömmen är på sitt svagaste. Vi paddlade vidare mot southstack. Vid southstack kan man välja på att paddla utanför eller innanför ön. Vi valde det sistnämnda. Det kan vara lite stökigt i den trånga passagen mellan Southstack-ön och Holy Island och det var det även idag. Två av deltagarna blev tydligt obekväma med stöket och ville inte passera. Förhållanden på andra sidan bron var betydligt stökigare än därifrån vi kom så nu tog vi gruppen runt Southstack och tillbaka till de två väntande deltagarna.
Det blåste stark frånlandsvind och vi höll oss nära kusten och utforskade grottor och trånga passager på väg tillbaka. Jag hittade en passage som tog nästan 30 minuter för gruppen att krångla sig igenom. Spännande.
Vi var flera som fick tillfälle att testa Blacklight-one, prototypen till Saras kolfiberpaddel som nu är i produktion. Lovorden haglar verkligen och tom Hally Wehlan som absolut inte gillar grönlandspaddel tyckte att den var fantastisk att paddla med – jag hade inte en chans att paddla i hans tempo när vi bytt så att han hade Blacklight och jag hans Werner cyprus, men så är han också en mycket stark paddlare.
Till helgen kommer paddeln åter att finnas på Escape för provpaddling för de som är intresserade.
Idag tog vi ledigt från ansvar och kursledande och begav oss ut på tur själva. På en fin dag som vi hade idag är ställen som Penhryn Mawhr varken skrämmande eller farliga. Vid minsta vindpust blir stället snabbt minst ett av dessa. Idag var det dock lugnt och vi surfade glatt omkring i sälskap av vänner – och sälar!
Sara leker i middle race.
Vem vill inte ha en ”black light paddle”
Sköna stunder med gott sällskap.
Oändliga mängder med trånga, färgglada passager. Landskapet förändras konstant med tidvattnet och samma ställe går inte att känna igen en timme senare.
