I torsdags paddlade vi Önnereds Brygga –Vinga tur och retur. Camilla har skrivit ett inlägg i forumet om turen, med foton, tack Camilla för det, och alla för sällskapet – en höjdartur!
På tisdag siktar vi på Marstrand – Pater Noster tur och retur. Följer du med?
Fantastiskt vad solen gör gott för kropp och själ. Idag snickrade jag till en ny, inte särskilt diskret dimensionerad, bänk till kortsidan på mastskjulet, den gamla försvann i röran när bryggan gjordes om. Vi invigde bänken alla tre med en kopp eftermiddagskaffe i solen. Samtidigt begick måsarna säsongspremiär, ett klart västkustskt bidrag till vårkänningen (försök uttala det…).
Välkommen att inmundiga lite solsken på bänken! Det blir bra drag i lä bakom skjulet, och utsikten går inte av för hackor.
PS Imorgon, i Önnered, går solen upp redan kl 7.00 och inte ner igen förrän kl 17.52
Så kom hon hit, Solöga. Och strålade. Vinden var i det närmaste fullsatt, även om inte alla åhörare riktigt syntes under varma mössor, plädar och fällar. Kristina berättade och förklarade varför vi nutida människor gör som vi gör och hur man kan göra istället, för att minska stressen och öka närvaron i det goda i nuet. Samtidigt fick vi se många vackra och illustrerande bilder från till exempel Svalbard, Grönland och Bohusläns skärgård och sjöar.
Inte helt oväntat verkar det som att att vi som paddlare mer eller mindre omedvetet har nära till att använda uråldriga kunskaper och tillgodose minst lika gamla behov när vi vistas på och intill havet. Nu vet lite mer om varför det är så och vad vi kan ”tänka på att tänka på” – både när vi är där, när vi tar en paus i land, och framför allt: Nu.
Varmt tack till Kristina.
Mindful
Isen börjar lägga sig rejält utanför bryggan nu. Tog med kameran på en tur på eftermiddagen. Som tur var kom en sjöfågeljägare in med sin lilla båt innan jag skulle lägga ut så det blev lite lättare att ta sig ut mot det lilla öppna vatten som fanns. Här kommer några foton:
I kanalen söderut.
Varm och go.
Fartsträcka.
Hägrande öar.
Mycket längre än så här kommer man nog inte en sån här dag. Strax N St Förö.
På hemvägen hade det börjat frysa till lite mellan flaken i den uppbrutna isen. Från land undrade man om jag inte kunde ta ett par längder i kanalen och bryta upp isen, för fåglarnas skull. Jag tackar för tron på min förmåga men avböjer med beklagan. När jag kommit iland ser jag att någon i alla fall kört igång en motorbåtsmotor för att hålla en liten öppning för de små liven.
Skulle tro att det kan vara lite motigt att paddla från Önnered imorgon, det skall bli kallare. Tänker i alla fall åka ut och kolla, såna här turer ger alltid mersmak. Kanske man kan hitta någon annanstans att lägga i…
Ingen hade plogat gården utanför kajakcenteret, men vinden hade som tur var blåst marken bar. Å andra sidan hade den lagt all snön utanför dörren, men man blir ju lite varm av att skotta i alla fall…
Efter spaning från bryggan konstaterade vi att det var söderut som var enda möjliga hållet idag. Om man kryssade mellan båtplatsernas otaliga bryggstolpar och duckade för all förtöjningslinor vid kanalens mynning slapp man till och med bryta is. Väl ute på fjärden styrde vi söderut längs iskanten och såg till vår glädje att sundet norr om Långholmen var öppet. Med vinden i ryggen tog vi oss ner mot St Sjöholmarna och beundrade horisonten där öarna i fjärran såg ut som hägringar i kylan.
Efter att ha gått norrut igen i lä av Franholmen gick vi iland mittemot ångbåtsbryggan för brasa och fika i lä. Samtalet kom lätt in på varma vantar. Motvinden hem var inte direkt jobbig men kall. Lite isbrytning blev det också, mest för att kolla om det gick. I viken in mot hamnvägen åktes det skridskor.
Eftersom motvinden hem gav lite sjö så blev det till att lägga en stund på att ”skrapa” däck och linor fria från is innan vi lade in kajakerna i väntan på nästa tur – helgen ser ju lovande ut.
Powered by WordPress
